27. feb, 2018

"Att tänka tillsammans..."

Tänkandet, det förbannade...tänkandet, det underbara...tänkandet, det paradoxala, magiska, omvälvande, dramatiska, överraskande...tänkandet, gränslöst befriande och samtidigt förlamande begränsande.

Vi behöver öva på att använda tänkandets gåva och de möjligheter det ger oss att nå bortom det vi ser, hör eller har möjlighet att uppleva. Vi behöver bli bättre på att tänka oss fria istället för att låta oss fängslas bakom det tankens galler vi kan skapa i vår rädsla för ansvar.

Då den franske existensfilosofen Jean Paul Sartre talar om hur vi är dömda till frihet kan vi välja att ta detta på allvar och förhålla oss till det utan att fly. Allt vi gör är val, också de passiva så kallade icke-valen. Analogt med detta kan sägas att handling är bättre än icke-handling, helt enkelt därför att det innebär ansvarstagande.

Uppriktigt sagt är det svårt att se vilka andra möjligheter vi har då det gäller hur vi lever våra liv. Oavsett om vi är övertygade individualister, ateister och materialister eller om vi känner oss delaktiga i ett större sammanhang, andligt ledda av en övertygelse om mening bortom vår direkta förståelse, så är de val vi gör eller försöker undvika att göra i vardagen ingen annans val än våra egna. Vi är ansvariga, för oss själva och för den värld vi skapar.

I vår ensamhet är det tankar som dessa som kan bli oss övermäktiga och få oss att vilja fly in i destruktiva beteenden. Det är ett heltidsjobb att vara människa, ett uppdrag som vi bör ta på största allvar. Vi definierar oss själva genom vår idé om begränsning och hur vi hanterar insikten om det faktum att vi aldrig kommer att räcka till.

Ett sätt att hantera tänkandet, såväl när det innebär en konstruktiv kraft som när det utgörs av tung destruktivitet, är att föra dialog med andra. Henry Ford lär ha sagt "Coming together is a beginning; keeping together is progress; working together is success." Jag tänker att det fungerar i många sammanhang, också samtalet och det gemensama undersökandet då vi tänker tillsammans är ett arbete för att nå längre i vår strävan att ta ansvar och ta vår uppgift som människor på allvar.

Varje gång vi deltar i ett samtal som vi finner meningsfullt tar vi vårt ansvar. På samma sätt är vi ansvarstagande då vi lämnar ett sammanhang som vi efter moget övervägande finner meningslöst, för att istället skapa utrymme för ett nytt meningsgivande, konstruktivt och aktivt arbete ihop med andra människor, såväl i praktiken som i samtalet och det obegränsade tänkandets sfär.